I ljusa skyar går solen, till sång blir skymningens röst i doft den första violen ren slumrat in vid ditt bröst. Och mitt hjärta du kära gömmer en majkvälls strålande sol. Och djupt i min längtan drömmer en daggig och vårtrött viol. Det bleknar kring blåa vatten och blundande blomsterland. Snart dör i den vita natten både dofters och färgers brand. Men min ömhets sol, du kära, skall purpra din majnatt röd. Och min längtans viol dig bära sin blomdofts, fagraste glöd.