Brusala ljus, du är floden med ström och brus, du är morgon på vida slätter som jagar med lösa tyglar, du är morgon som jagar på vida slätter. Du är kvällen som målar med den sista av sina strålar den stoltaste poppelspiran och krönen av höga hus. Brusalanatt, du är tärnan som vaken satt och försover sig ljuvt och länge under träden kring låga flyglar. Du är drömmen som älskar dröja under pilarnas mjuka slöja och gå kring på de gömda gångar där dagen är mild och matt. Brusalavår, du är en svanklang som plötsligt går i en snövind över heden, där bäckarna börja tala. Du är vinet som brister genom fönsternas vita lister, och gnyr som en ljudlig giga och förgår som en suck förgår. Brusalahöst, du är ett slocknande sken, en röst som fly bort genom rummen som en kvällssky med en svala. Du är hjärtat som gråter, som om aldrig det komme åter till sitt näste under teglen, under flöjlande gula röst.
https://primanota.net/knut-hakanson/brusala-op-391-lyrics.htm