Кнут Хокансон - Brusala Op 39.1 - ноты, текст песни (слова)

Brusala ljus, 
 du är floden med ström och brus, 
 du är morgon på vida slätter 
 som jagar med lösa tyglar, 
 du är morgon som jagar på vida slätter. 
 Du är kvällen som målar
 med den sista av sina strålar
 den stoltaste poppelspiran 
 och krönen av höga hus. 
  
 Brusalanatt, 
 du är tärnan som vaken satt 
 och försover sig ljuvt och länge 
 under träden kring låga flyglar. 
 Du är drömmen som älskar dröja 
 under pilarnas mjuka slöja 
 och gå kring på de gömda gångar 
 där dagen är mild och matt. 
  
 Brusalavår, 
 du är en svanklang som plötsligt går
 i en snövind över heden, 
 där bäckarna börja tala. 
 Du är vinet som brister 
 genom fönsternas vita lister,
 och gnyr som en ljudlig giga 
 och förgår som en suck förgår. 
 
 Brusalahöst, 
 du är ett slocknande sken, 
 en röst som fly bort genom rummen 
 som en kvällssky med en svala. 
 Du är hjärtat som gråter, 
 som om aldrig det komme åter 
 till sitt näste under teglen, 
 under flöjlande gula röst.