Knut Håkanson - Gamla Rytmer Op 8 - текст песни (слова)

Liksom en bäck längs videhäck igenom ängarna rinner, 
 en dag drar bort, som tyst och kort vid livets synrand försvinner. 
 En ton den var, som dröjt sig kvar inunder tankar som verka, 
 som klingat klar i majblå dar från rymdens hängande lärka. 
 
 Den slocknar hän i skymningen. Jag lyssnar, länge och gärna. 
 Den tänds igen på himmelen som minnets strålande stjärna. 
 Den ståndar klar och underbar, midnattens ensamma stjärna, 
 som sakta tar i ljust förvar min dröm med flammande kärna.