Å jänta å ja', å jänta å ja' allt uppå landavägen, å ja', å jänta å ja', å jänta å ja' allt uppå landavägen. Där mötte ho' mej en morgon så klar, då sola ho' sken på himmelen så rar, å vacker som ljusa dagen ho' var, mitt hjärta, vart tog du vägen? Å jänta å ja', å jänta å ja' allt uti Rannsätts körke, å ja', å jänta å ja', å jänta å ja' allt uti Rannsätts körke. Där bliga ho' på mig så himmalens blått, å yja di sköt så blextrande brått, så allri ha mett hjärte tåcka salve fått, ja' messta kav mi hele störke Å jänta å ja', å jänta å ja' allt på messommersvaka, å ja' Å jänta å ja', å jänta å ja' allt på midsommers vaka. Där råka vi varann mä fräsande fröjd, Å allri nonnstinn ha ja' kännt mej så nöjd, Ja' kasta mine ben i himmalens höjd Å hoppa över alle taka. Å jänta å ja', å jänta å ja' allt uti npålskedansen, å ja', å jänta å ja', å jänta å ja' allt uti pålskedansen. Då tog ja' tag så vackert uti hennes hann, för yja sjömmdes bårt bå himmalen å lann, hur dansen hadd gått te, dä vesst ja' int ett grann, när som ja' kom igen te sansen. Å jänta å ja', å jänta å ja' allt uti gröna lunden, å ja' Å jänta å ja', å jänta å ja' allt uti gröna lunden. Där stal ja' mej en köss så rosande rö Å tala om för henne hele mi nö, å fråga, om ho' ville dele mitt brö, å ho' svara ja på stunden. Å jänta å ja', å jänta å ja' allt i Rannsätts körke, å ja' Å jänta å ja', å jänta å ja' allt i Rannsäts körke. Där stog vi nu två ve altere jusst å lova vår tro i nö å i lusst å att te den allre sistaste pusst så troget varannre dörke. Å jänta å ja', å jänta å ja' allt uppå landavägen, å ja', å jänta å ja', å jänta å ja' allt uppå landavägen. På livsens lannsväg vannrer ja' nu så gladeligen mä mi lelle hustru, å allri nonnstinn ska vi skeljes vi tu, förrn döen går oss i vägen.