Vi gå över daggstänkta berg, fallera, som lånat av smaragderna sin färg, fallera. Och sorger ha vi inga, våra glada visor klinga när vi gå över daggstänkta berg, fallera. De gamla och kloka må le, fallera, vi äro ej förståndiga som de, fallera. Men vem skulle sjunga om våren den unga om vi vore kloka som de, fallera? Så gladeligt hand uti hand, fallera, nu gå vi till Fågel Fenix' land, fallera, till det sagoland som skiner av kristaller och rubiner, nu gå vi till Fågel Fenix' land, fallera.