Marschen går till Tuna på hed och backar bruna, och marschen går till Mora och bergen de blå. Med hacka och med spade vi draga hem så glade till skogarna de stora och kullorna de små. Hur lätt det är att vandra, I bröder med varandra, när slantarna i fickan slå takt mot byxans skinn! Hur klarinetten låter då spelman vänder åter med brudgumsskänk åt flickan och bröllopslust i sinn! Du dystre far i huset, vi står ditt öl i kruset och surnar än och skonas? Låt glädjen dväljas här! Du mor sätt på din gryta, låt smör i gröten flyta, ty här är Sjungar-Jonas och här är Krongårds-Per! I bergslagsmän på vreten, som sträven och arbeten, gån med dit upp till Siljan i dalamarschens takt! Gån med och skåden landen, där kyrkorna på stranden stå glimmande som liljan uti sin vita prakt! Se hagarna sig färga som eld i Brunnbäcks färja och älv och bäckar rinna med hög och höstlig låt. In under mörka skyar vi hälsa våra byar. För oss ska vaxljus brinna, för oss skall föras ståt!