I våren knoppas en lind så grön med rosor och marsviol. Därunder sitter en jungfru skön och sömmar i klaran sol. Själv är hon liksom en sol i vår, som äpplet är hennes kind. När hon vid spegeln slår ut sitt hår, det faller som blomster från lind. Som solen fångas av lindens blad så fängslar hon själ och sinn, så har hon mig bundit med trolska kvad och tagit mitt hjärta in.