Silvervitt i rymden blå sakta ett strömoln simmar högt upp över jordens jäkt och vardagens gråa timmar. Än i min själ en lyckodröm dröjer från unga dagar, stilla och klar, fastän mitt liv allt mer följer stridens lagar. Ljusa, vackra sommarsky! Var ej allt för snar att fly från min himmels rund! Ljusa vackra ungdomsdröm! Glid ej bort på tidens ström! Stråla än en stund! Svinn men i en tåreström! Dö och bliv till liv! Molnet lyss ej till min bön, skiftar sin hamn och svinner. Snart är gången all dess glans och ingen dess rum mer finner. Kanske det föll som luftsval gråt ned på en skogens tuva, dracks av en rot och sväller snart som saft i ett blåbärs druva. Ljusa, vackra sommarsky! Hellre än med vinden fly dig åt jorden giv! Ljusa, vackra ungdomsdröm!