Ludvig Norman - Sommarregnet - ноты, текст песни (слова)

Ej susar en fläkt, ej ett blad sig rör, 
 och fåglarna tystna, och blomman dör; 
 och flämtande hjordar hasta sitt lopp 
 till källan, som porlar i lunden opp, 
 och jorden smäktar i solens brand, 
 men moln sig lägra vid himlens rand, 
 nu hänga de re'n kring fjällets bryn, 
 nu skymmes solen, nu brister skyn. 
 Nu störta de svalkande skurar ned 
 på den vissnade lund, på den brända hed. 
 
 Du glittrande droppe fall,  
 den döende blomman leva skall. 
 Du fågel, som förr bland grenarna slog, 
 sjung åter en sång i svalan skog! 
 Blås jorden torr, du somnande fläkt, 
 ty himlen har tvagit dess sommardräkt, 
 av must och kärna är åkern full: 
 flyg ut att vagga dess mognande gull! 
 Tillbed i stoftet, du jordens son! 
 Välsignelsen kommer ovan ifrån. 
 Där skiner solen, I skuggor flyn, 
 se, löftets båge strålar i skyn.